Ögonen rullade i ögonhålorna, kroppen skakade och orden var osammanhängande. Att vara med om saker som sällan händer, gör att man får leta lite extra för att hitta de rätta orden. Vill självklart att det ska bli så exakt som möjligt.
Vi var med om en händelse i Thongnamy nu när Willis och Gunlög är här. Ärendet vi hade var att dona med några familjeböcker samt möta platserna där våra nya flickor kommer ifrån. När vi satt och samtalade utanför ett av de torftiga husen kom det ett par som åkt moped cirka två timmar för att ta sig till oss.
Deras ärende var att frun ville bli fri från en ond ande som plågade henne. De var helt övertygade att de skulle få hjälp av oss.
Vi hörde deras ärende, tog in vad som sas och så började jag att fundera. ”Ond ande, befriad, mitt i en situation där ingen hade sagt vad dessa nya människor skulle tycka och tänka …”.
En mängd av bibelord som handlar om hur Jesus hjälpte människor som led av onda andra flöt igenom mina tankar. Så kom ett ord till mig där Jesus fäste blicken på den som behövde hjälp.
Jag sa till kvinnan, ”Se mig i ögonen”. Genast gjorde kvinnan ett kattliknande språng, tog sats, ungefär som en katt som ska fånga sitt byte. Jag höjde handen, sa på svenska, ”Sitt kvar”. Genast for kvinnan bakåt och satte sig igen.
Varje gång jag sa namnet Jesus slet anden i kroppen på henne. Jag tog hennes händer. Hon var stark som en björn. Hon skakade mycket kraftigt och ögonen rullade. Så i ett nu kom en utandning, ett kvidande, jämrande med ett slags väsande. Kvinnan slappnade av, log och satte sig helt utpumpad.
Nu har jag försökt att återge vad som hände. Willis och Gunlög var med. De såg och hörde allt – de är mina vittnen.
Visst, detta är inget man är med om varje dag, men nu hände det. Kvinnan blev fri!
Efter att ha tackat, kramat om oss tog de sin moped och åkte de två timmarna tillbaka till sitt hem.
Efter händelsen satt jag och funderade en smula. Kvinnan, eller snarare den onda anden, förstod allt jag sa på svenska, förstod laotiska, förstod engelska. När kvinnan blivit befriad frågade jag henne om hon kunde svenska men fick ingen reaktion.
Jesus, namnet Jesus, visade sin starka sida igen! Som väl är har jag inte sett många onda andar, men en sak är säker, de rår inte på namnet Jesus. Jesus har vunnit en suverän seger över allt ont!
Utan att slå sig för bröstet så blev jag helt slut efter denna händelse. Jag kände hur kraft strömmat genom min kropp in i kvinnan. Hur beskriver man det? Bästa sättet är att läsa i evangelierna om hur Jesus gjorde. Så får vi ta Jesus som exempel på att göra rätt.
Efter händelsen dukades det upp till mat. Ingen västerländsk mat. Allt i all enkelhet. Lao-mat på öppen eld.
Hel tupp, med fötter huvud och kropp. Bönor, rötter och chilipasta. Vi kollade tiden noga på hur länge tuppen kokade. Den blev inte mör, saknade salt enligt våra smaklökar, men vi åt. Tacksamt såg vi en gästfrihet i all fattigdom som liksom inte går att beskriva. Lånade tallrikar. Ihopsamlade ingredienser, ibland råtta eller bältdjur. Men det finns alltid något att sätta fram.
Dagen efter packade vi bilen och började åka hem. Lämnade det kladdiga golvet där vi sov. Vattnet som gjorde en pöl i hela toan lät vi husägaren laga. Köpte oss kaffe på närmaste Amazon café.
Njöt i fulla drag över rena golv, spolande toaletter och välkryddad mat när vi väl var hemma.
Oj, vad olika liv vi lever beroende på var vi bor. En sak är säker, så länge vi lever måste vi hjälpa varandra att leva en smula lättare.
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk tillsammans med Willis och Gunlög
