Flickan var inte gammal. Handen var skadad av att ”någon” som hade tvingat ner flickans hand i kokande vatten när hon inte ville ha sex med mannen som bråkade med henne. Handen brändes, senorna förstördes och så läkte handen på ett fullkomligt tragiskt sätt. Fingrarna gick inte längre att räta ut.
Den flickan kom till oss i vårt familjehem för cirka ett år sedan. Med hjälp av det sjukvårdsavtal vi har kunde den lilla flickan få hjälp att operera sin hand. Tyvärr var skadorna på några fingrar för svåra, fingertopparna fick opereras bort. Men nu kan hon använda sin lilla hand. Hon bor hos oss, fått börja skola och växer till med den trygghet som ett barn behöver.
Det blev en hel del turer till läkaren i Vientiane för att alla operationer med handen skulle bli klar. Men nu är livet lite lättare när handen fungerar.
Man kan fundera över hur dessa människor är funtade som skadar barn för att tillfredsställa sina egna lustar. Det enklaste svaret är att det är oftast droger som trubbar av och gör människor till vilddjur som gör saker utan minsta empati.
När ryktet spred sig till byn där flickan kommer ifrån blev det lite av rusning från andra människor som också ville ha vård. Eftersom vi riktar in oss särskilt på barn sa vi till byn att de tillsammans med eget byråd, där de måste hjälpa sina invånare. Kulturkrocken gnisslade rejält när de uppfattade det som att vi värderade ett barn högre än vuxna. Vår prioritering är ju som bekant att vi hjälper dem som står fullständigt utan hjälp, då särskilt barn.
Med en ny inskaffad docka på armen lyser hon nu som en sol när utan minsta bekymmer deltar i skolarbete, leker med sina kamrater och blir ett levande vittnesbörd på att det behövs omsorg i alla åldrar.
Samtidigt som detta händer ligger jag på sjukhus i Sverige. Vi får vård på var sitt håll. Ofattbara sanning, omsorg behövs också i Sverige, eller var vi nu än bor.
I Sverige ligger vi under landstingets vårdkriterier medan vi i Laos finns under Laos sjukvårdsministerium. Men som i Sverige måste vi vara medborgare eller ha en separat försäkring. Samma grund finns också i Laos. Det är där vårt vårdavtal kommer in. Oavsett stam, nationalitet eller ursprung kan ALLA nu få vård i Laos. Till skillnad från Sverige. Kanske skulle församlingar gå samman och ordna avtal för dem som står utanför.
Ja, tankarna snurrar när man ligger i en sjukhussäng och har tid för bön och kontemplation.
Nu ser det ut som vi fått bukt med bakterien som fick mitt innandöme att blöda. Värdena är nu så fina så jag kan åka tillbaka i februari. Då ska vi ha en liten återföreningsfest.
Familjen utan fast punkt
I samma veva som allt annat händer fick vi ett meddelande från en familj som hade drivits bort från sitt hem i norra Laos. Orsak, de trodde på Jesus. Tre små barn, en mamma som fortfarande är tonåring med en pappa som omständigheterna pressat så han inte har en chans att få jobb. Familjeboken fattas. Nu ligger det en del pappershögar med ansökningar som ska hanteras när jag kommer tillbaka till Laos.
Då kan frågan dyka upp, varför gör de inget själva åt sina bekymmer. Om en infödd hjälper en person som är stämplad som utstött, blir den som hjälper per automatik också ratad. Där kommer jag in som en viting in med en fast blick och ställer de frågor som krävs för att de svagaste ska få hjälp.
Tack för alla omsorgsyttringar!
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
