Under mars, april och maj har vi förberett för att åka till Sverige tillsammans. Touk och Dada behövde få inresetillstånd för att vistas i Sverige. Visum kallas det. Alla papper var klara och redo för att granskas. I Laos är det franska ambassaden som hanterar dessa ärenden.
Så fick vi svaret i slutet av maj. De sa ”NEJ”. Ja, du läste rätt. Schengenländerna släpper inte in Touk och Dada på sitt område. Inte fick vi någon bra motivering heller, trots att alla papper var ifyllda korrekt. Vi hade dessutom tagit hjälp av en advokat för att inget skulle missas. Ändå fick vi nej. Inte hjälpte det att ställa motfrågor. ”Nej” var absolut ett nej.
Nu kan det bli så att jag kommer en sväng i oktober. Men besvikelsen är ändå stor då vi inte kan resa tillsammans. Som det ser ut kommer jag att dyka upp i Sverige i oktober. Vilket innebär att jag skulle vilja möta dem som gör att hjälpen kan fungera här i Laos. Hör gärna av dig om och när du vill att jag ska komma tillsammans med någon eller några från styrelsen.
Osökt kommer jag att tänka på hur himlens land har löst VISA–administrationen.
- Vill vi dit, då måste vi berätta att vi vill vara med. Annars blir det kidnappning.
- Namnet måste finnas på ansökan, vilket sker i dopet.
- En motpart på ambassaden måste skriva under med stämpeln. Det gör Helige Ande.
- Så måste man intyga att man vill följa landets lagar och förordningar för att få ut sitt VISA. På samma sätt som Jesus säger att vi ska göra som han gjorde.
- I visumansökan ska man berätta när man vill åka. Där har Jesus sagt att han ordnar med avresan.
Senaste bulletinen som mötte oss var att ett par barn var till salu. Jag har så svårt att få in detta sätt som traffickingligor jobbar på. Handel med människor. Dessutom barn. Nu lyckades vi få reda på var de befann sig. Kunde dessutom börja processen med familjebok för dem. Vilket gör att de nu är i rätt riktning i livet.
När en av våra flickor, More, gjorde en test för att se om hon kom in på en konstskola, var de helt förtjusta i hennes verk. Vilket gör att hon kommer att gå en sommarkurs för att utvecklas och få inspiration.
Nu har regnperioden börjat. Från 42 – 44 grader på dagarna sjönk temperaturen till behagliga 25 på dagtid. Men på nätterna blir det så kallt att det behövs varma kläder och filtar. De fattigaste brukar rulla in sig i emballage. Vilket inte är så bekvämt.
Dessutom blir det ofta eldar som inte alltid hamnar på rätt plats. I dessa tider brukar det därför dyka upp behövande hemma hos oss. Vilket också händer nu. De nya rummen som vi byggde och vårt guesthouse fungerar till full belåtenhet. Regn och 15 – 17 grader är riktigt kallt särskilt när man ska sova. Så behoven är hur stora som helst.
Nu avrundar jag det här nyhetsbrevet med att ni kan höra av Er genom kontaktsidan på vår hemsida www.touk.life och berätta att ni vill ha besök från oss. Det vi kommer att göra är att berätta hur vi arbetar, vilka vi hjälper och försöka ge hopp också i Sverige. Vi förstår att det är riktigt tufft också för människor i Sverige i dessa dagar.
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
