Ibland känns det i kroppen när det varit riktigt tufft. Att vara trött av något, att bli trött på något eller att bli uttråkad och trött för att man inte gjort något sätter spår i både själ och kropp.
När man möter en människa som formligen är utsliten på grund av hårt arbete skapas en vördnad.
Fötterna kanske visar tydliga ärr över att ha gått långt. Då känner jag verklig respekt. Att dessutom veta att personen i fråga inte kan läsa, ger en extra aktning. Att lyckas överleva sin dag, gång på gång utan att veta vad nästa dag kommer att innebära.
Något av det finaste i sådana stunder är när blickar möts, tiden är utan stress och uppmuntran sker åt flera håll. Att då smörja någons fötter med olja efter att man tvättat dem ger en extra innebörd.
Touk omfamnar fattig, generös och längtande kvinna.
Nu kan man faktiskt visa omsorg på fler sätt än fotstadiet. När omsorgen går upp i benen och man går med en bit av livet ger det delade vyer. När sedan omsorgen kommer upp i själva kroppen så hjärtana slår i samma takt, ger det mersmak. När det går ut i händerna, så man tar i samma uppdrag ger gemensam frukt i mödan en härlig eftersmak. När det sist men inte minst når huvudet kan man berätta samma erfarenheter och ge varandra råd. Men de där råden är fattiga om man inte gått med ett tag, känt av hjärtslagen, hållit i samma saker och delat samma betydelse av ord.
Somliga har tyvärr missat kärnan av kärlek. Kärlek är att möta människan bakom välsignelsen av att dela livet. Livet innehåller så mycket mer än pengar. Den som endast pratar om det som kan hamna i plånboken har fullständigt missat själva människan.
Därför vill jag se de sårade fötterna, gå tillsammans med gemensamma steg, lyfta de bekymmer som uppstår och sist men inte minst kunna tala om erfarenheterna som följer av omsorgskärlek och gemensam tid.
Vila dina trötta fötter …
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
