Som en kätting går varje länk, likt år, genom livet, in i varandra, dessutom sammansvetsade. Vi kan inte fly från varandra. Med rätt inställning kan vi i stället bli ett stöd mitt i en annans länk. Oavsett vad vi tycker sitter länkarna fast. Dåtiden och nutiden länkas oavsett vad vi tycker ihop med länkarna i framtiden. Dina och mina länkar tillsammans med andras oavsett vad vi tycker och känner.
Mina länkar de senaste månaderna har varit erfarenheter av sjukhusbesök för att stärka kroppen. Samtidig som kontakten med Laos och det arbetet vävs in i mina länkar, just för att jag är en del av detta vackra som vi tillsammans får ta del av i Laos.
Att möta små lyckliga ögon som just torkat från gråt gör något med en.
Att över nittio personer kom på en Julfest till vårt hem, det var en fröjd! Inte bara för ögat, utan också för kropp och själ.
Att fjorton barn bor hos oss i Phon Hong, är bara det ett smärre mirakel. Varje flicka har sökt sig hem till oss av egen vilja och kraft. Ingen har pushat eller tvingat.
Att människor som förföljs på grund av sin tro, blir fria från fängelsedomar är snudd på ofattbart. Allt detta under tiden som jag får höra mina diagnoser om hjärtflimmer, hjärtsvikt, njurbekymmer, blödningar i mage och inre organ, o. s. v.
Vissa saker kan vi påverka. Ibland åker vi liksom bara med.
Låt mig nu uttrycka några saker som riktigt sticker ut.
Den första noteringen på det som verkligen märks är Guds omsorg.
Omtanke genom människor som finns riktigt nära, trots att det faktiskt finns ett avstånd och hål i länkarna. Förböner i Laos som sträcker sig in i min framtid i Sverige, möts av omsorgens armar som sträcker sig längre än vad fysiska händer famnar. Där dina och mina händer blir som handskar som är fyllda av Guds händer. Det är då det verkligen sker … Mirakler som ingen kunde eller kan förklara, omöjliga att beskriva trots att vi tafatt försöker forma ord för att ge en bild av Guds omsorg genom oss. Ålder tappar betydelse. Evighetens Gud fyller dina och mina länkar med sitt.
Spontanlyda Guds maningar, göra vad Gud skulle gjort och finnas intill.
När mitt blodtryck dippade till 68/40 blev det att åka akut till St: Görans sjukhus i Stockholm. Min läkare hade fått mig i sina tankar och kom hem där jag låg och höll på att ge upp. Manad, söker upp en patient 21.10 en fredagskväll. Jag frågade doktor Vestberg senare, ”Brukar du åka hem till dina patienter 21:10 på fredagskvällar?” ”Fick en tanke …” var orden läkaren sa. Så sträckte sig Guds omsorg genom min husläkares aktiva spontanlysning rakt in i mitt liv. Som du märker överlevde jag.
Samtidigt i Laos stjäls det ris och torrvaror för oss i familjehemmet för cirka sex tusen kronor. Också där blev Guds omsorg tydlig. En person i Sverige kände sig manad att ge och lösa tjuvarnas skuld. Visst fanns det oro för hur maten skulle räcka, samtidigt som min kropp höll på att ge upp i Sverige, men, men … Länkarna fick tag i varandra och drog åt rätt håll!
Gång på gång händer det. Varför? Jo, Gud och vi räknar med varandra. Tänk att Gud räknar med oss. Riktigt bra blir det när vi börjar räkna som Gud, innesluta allas värde och nummer.
Den andra noteringen är närheten.
Så hemskt det skulle vara om vi inte fanns intill varandra. Känna doften av den som står närmast. Då finns det starkare och svagare dofter. Jag tror att Guds doft känns på allvar. Jag gillar att du och jag kan gå omkring och dofta som Gud. Varför, jo för att Gud finns så nära så det blir svårt att skilja din och min doft från Guds. Så börjar det dofta himmel där du och jag finns. Ögonen börjar tindra, läppar börjar le och händer famnar dem som fanns en bit längre bort. Snacka om Guds egen eau de toilette!
Den tredje noteringen är att DET ÄR PÅ RIKTIGT.
Det vi sysslar med är inga sagor. Det är på riktigt. Men det kan ibland låta som en saga. Den sanna berättelsen om Ar och Lee. Flickorna som fick ett nytt liv. Den gripande berättelsen om Pim och Peh som rymde från en bordell trots att de bara var åtta och tio år gamla. Den gastkramande upplevelsen när jag fick en liten hand i min som var skadad för att de onda hade bränt henne för att hon inte ville ha sex med idiotiska turister. Så kan vi fortsätta … Men nu är verkligheten just verklig för dem som får familjebok, möter sjukvård och framför allt upptäcker sitt värde i länkarna där man själv är en länk som behövs.
Nu börjar vi ett nytt år som redan börjat innan det startade och som slutar först efter att vi nått målet … som är tro, hopp och kärlek i aktiv handling mitt i en kedja som aldrig tar slut!
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
