För inte så länge sedan fick jag en bild från ett gammalt tidningsurklipp. Det var jag och en av mina ungdomskamrater som var avbildade. Jag var sexton år. Hade vit skinnjacka, LEE-jeans och boots. Året var 1979. Några år senare korsades mina vägar med Gunlög och Willis från Kulltorp i Småland. I denna blogg vill jag ge några glimtar om vad vårt möte fick betyda, i mitt och deras men även många andras liv.
Samuel med en ungdomskamrat 1979.
Bilden visar starten för min karriär, för att använda ett världsligt ord. Starten på min yrkesbana. När bilden togs visste jag inte att jag skulle bli lam en tid senare. Hade heller ingen aning om att mitt liv skulle präglas av ett slags utanförskap på grund av en åkomma jag skulle få i ryggen som nittonåring. Då hade jag ingen aning om detaljerna i mitt musicerande. Jag visste vad jag ville göra på ett ungefär, men inte hur mitt liv skulle te sig.
Min första serie med möten
När jag var 20 år bar det av till Kulltorp i Småland. Ett litet samhälle i Gnosjö kommun med massor av småindustrier. Pingstförsamlingen och Missionsförsamlingen hade ordnat med gemensamma tältmöten på orten. Trots min ringa ålder var jag huvudtalare.
Till Kulltorp kom jag i mina boots, Lee-jeans och vita skinnjacka.
Oj, oj, oj vad mycket förberedelse det krävde. Det var Theofil Engström som hade rekommenderat mig. Jag hade vid några tillfällen fått spela med Jubelkvartetten. Så gav det ena det andra. Mitt resande hade börjat.
Där i Kulltorp mötte jag familjen Lindén. Pappa Willis och mamma Gunlög med sina tre barn. Som vi vet har nu Gunlög fått flytta hem till himlen, i olyckan som hände 4 april i Laos. Nu har Willis varit här hos oss i Laos cirka fyra veckor efter olyckan. Vi har omsorgspratat med varandra. I våra samtal har Willis beskrivit hur Gunlög egentligen inte gillade långa resor, värme och äventyr. Så småningom efter en hel del år blev Gunlög ordförande i TOUK – för Livet, fram till sin tragiska död i en bilolycka i Laos.
Låt oss tänka till. En hustru som inte gillar äventyr, och inte gillar värme eller långa resor. Den personen väljer Gud. I dag kan vi konstatera att frukterna smakar gott efter Guds omsorg och planer. Gunlög fick kraft att övervinna sina rädslor. I omsorgens samtal kan vi konstatera att många människor har fått hjälp. Människor som blivit oskyldigt dömda har blivit frisläppta från fängelser, massor, och jag menar massor, har fått sjukvård och inte att förglömma, alla barn som fått mat, husrum, skola och hjälp med id-handlingar. Gunlög blev, och fick vara, den kugge i hjulet som gjorde att hon väl kunde fullborda sitt lopp. Nu saknas hon.
Omslutna i bön
Men låt mig fortsätta minnas. En av händelserna var när jag och bandet jag spelade i lirade på High Chaparall. Sweden Bike Meet arrangerade konserter för motorcykelgäng. Bandet bodde hos Willis och Gunlög. När vi dök upp hörde vi att det var folk som bad inne i huset. Vi hörde ett ihärdigt bönesorl där vi blev stående på trappan till huset, och vi undrade om vi skulle knacka på och störa dem i deras bön.
När vi väl kom in förstod vi att Gunlög, hennes man och deras vänner hade bett för oss i bandet. För den där satsningen som gjordes på Bike Meet innebar även att vi delade ut biblar till Bandidos, Hells Angels och alla andra motorcykelgäng. Under konsertprogrammet brann en turnébuss upp. Det vimlade av poliser. Mitt i smeten spelade vi. Men vi var inte ensamma. Gunlög och Willis med sina vänner hade omslutit oss i bön. Det märktes.
Svar på bön
Cirka tjugo år senare ringde Gunlög. Jag arbetade då som lärare i Uppsala. ”Hej, Gunlög här”. Jag svarade ”Hej”. Gunlög fortsatte. ”Du kanske undrar varför vi ringer, men vi har tänkt och bett för dig, Samuel”. Jag blev tyst en stund.
Till saken hör att jag var ganska rejält under isen på den tiden. Nyss gått igenom en skilsmässa, kände mig fruktansvärt ensam och jag tvivlade starkt på om jag verkligen behövdes eller gjorde någon nytta. Jag hade bett någon dag innan, ungefär så här: ”Gud, du vet att jag är körd. Om du fortfarande räknar med mig, så kan du väl se till att Gunlög och Willis hör av sig.” Jag bad säkert några fler ord, men huvudsyftet i bönen handlade om min framtid och att jag behövde hjälp. För den hjälpen tyckte jag att Gud kunde skicka Gunlög och Willis. Personer jag litade på. Vad händer? Jo, Gunlög ringer dagen efter. Då kanske ni kan förstå att jag blev tyst en stund!
Så bestämdes det att Gunlög och Willis skulle hälsa på mig i Uppsala. De kom och förändringen blev ett faktum. Efter Gunlög och Willis besök slutade jag arbeta i Uppsala och flyttade till Åre. Där mötte jag min terapi i Urban Widholm, Olof Holmgren och alla andra ljuvliga människor som formligen masserade min själ med omsorg i Åredalens pingstförsamling. Under tiden hade Gunlög och Willis lagt in sin turbo-boost i sina böner för mig. Jag fick den stora förmånen att spela och sjunga med Olof Holmgren, Kenneth Ring och Janne Hedlund. Oh, vad jag läkte i min själ. Bandet fick heta ”Varde Ljud”.
Till Laos
Nu hoppar vi i tid igen.
2018 följde jag med Gunlög till Laos. Maths Holmberg hade börjat ett pionjärarbete bland döva. Jag fick den stora förmånen att följa med. Knepigt nog var det Gunlög som fick mig att säga ja. Haka på. Jag hade redan i unga år känt att jag skulle till Sydostasien. Nu föll allt på plats. Vi åkte.
Några resor senare kom mitt ”goa” band med i form av Olof Holmgren, Kenneth Ring, Janne Hedlund och jag. Vilket mirakel. Vi spelade och sjöng i ett kommunistiskt land på offentlig plats om Jesus. Bandet XT var också med plus en del andra band från jordens alla hörn. Man kan fråga sig om allt detta hade hänt om inte Gunlög och Willis tryckt på böneknapparna?
Gunlög får en dröm
Vid ett helt annat tillfälle hände en sak som är så där oförklarlig.
Jag satt på ett av yrkesakademins kontor och arbetade. En kontakt från Danmark hörde av sig. Närmare bestämt en arkitekt. Det skulle byggas en stor lokal och arkitekten hade fastnat i en fundering i sina planer. Skulle det byggas med en balk, eller skulle det göras en pelare som kunde avlasta konstruktionen han arbetade med. Arkitekten ringde mig och frågade om råd. Vi pratade en stund om de olika alternativen. Jag avslutade samtalet med att säga ”Hör av dig om tre dagar så ska jag ge dig ett förslag.”
I vanlig ordning bad jag Gud om hjälp att hitta en lösning till arkitekten. Samma morgon som svaret skulle ges ringer Gunlög. ”Jag har haft en så märklig dröm,” sa hon. ”Jag har drömt att svaret är en rejäl balk.” Gunlög hade ingen aning. Men i en dröm gav Gud henne ett svar som jag behövde för att kunna svara arkitekten.
Frihetsmänniskorna
Det är fascinerande att träffa människor som ger mod. De injicerar ett slags livselixir, som innebär att man kan ta egna beslut utan att manipuleras eller styras av andra. De där ”livsmänniskorna” gör att friheten blir verklighet. Frihetsmänniskorna som är den fullständiga motsatsen till begränsartyperna som aldrig ser möjligheter, nej frihetsmänniskorna gör och sätter människor fria. Gunlög var en sådan.
En dag ringer Gunlög och berättar en händelse som gjorde att jag fick lite positiv hicka. Hon hade känt sig manad att gå fram till ett gäng unga män i en stad i Småland. Män ur Nordiska Motståndsrörelsen. Vad gör Gunlög? Hon berättar om Jesus! Så kramar hon om dem. Fullständigt orädd mitt i sin personlighet där hon en gång fick förbön av sin dotter som bad för sin mamma. Mamman som var rädd för det mesta. Att vi senare fick in en av de grabbarna som Gunlög hade kramat om i en utbildning, gjorde inte saken sämre. Gunlög blev den som fick en ung man att vilja utbilda sig. Detta enligt honom själv.
Ålder skapar förtroende
Ett av de värsta uttryck jag kan höra är att gamla står i vägen för unga. De dårar som pratar så har inte fattat ett enda dugg av vad livet betyder. Vad själva livet handlar om. Om inte de äldre funnits i mitt liv hade jag stampat på samma fläck i all evighet. Det är de erfarna händerna, de kunniga råden och de med livserfarenhet som gör att man växer. Det är inte en hemlighet att barn utvecklas bättre tillsammans med äldre. Vilket bevisas gång på gång i studier och forskning. Inte underligt att en människa som Gunlög fick hjälpa och stödja ungdomar både när och fjärran. Låt oss en gång för alla ta kål på myten att äldre står i vägen för de unga. Lika värdelöst är det att påstå att de äldre inte behöver de unga. Det är när gammalt blod och nya krafter förenas som den verkliga framgången kommer. Det pigga sinnet parat med de kloka tankarna är en oslagbar kombination.
Bilden av när traffickingdrabbade småflickor mötte Gunlögs omslutande personlighet går inte att med simpla ord förklara. Låt mig dock göra några tappra försök. När rädslan lyser ur blicken räcker det inte med ord. Då behövs det en mammafamn som kan omsluta och ge själen trygghet. Det behövs fadersgestalter som ger trygghet. I ett land som Laos krävs det ofta snabba beslut och ibland ovanliga metoder. Särskilt när korruption är invävt i allt för många system.
Solskensberättelserna
Livet är ju sådant att det ljusa mixas med skuggorna och mörkret. Den dagen Pim dök upp hos oss märkte vi att hon bar på sorger. Den dagen Malin kom, med minnet av sin mor, som blev ihjälbiten av en förvildad gris syntes den skräckslagna blicken. Den stunden Lää fick kliva ur vår lusbastu och bli fri från löss och ohyra gav ångbastun glädje. Att försöka begripa, förstå och hjälpa kräver underhåll för att kunna förverkligas. Det är inte särskilt invecklat eller svårt att begripa.
Nu kommer en av de berättelser som finns i bibeln, som jag tycker beskriver hur vi bör tänka som individer oavsett om vi är evangelister, predikanter eller vad vi nu har för livsuppgifter. Visdomsordet finns i Markus evangelium 1:3 En röst ropar i ödemarken: ”Bana väg för Herren! Jämna en väg för honom!”. Ett faktum är att ett av de dyraste projekt man kan ägna sig åt är att bygga vägar. Nästan inget annat kostar lika mycket. De blåögda individer som hävdar att evangelium inte kostar något, har liksom inte fattat att det glada budskapet ska bäras fram. Där behövs det vägar. Vägar som kostar.
Nu vet vi och förstår att Gunlög med många fler har förstått att det finns ett pris på att bära fram det goda. Låt oss ta henne som ett föredöme och ett exempel på hur ett liv bör levas. Utgivande, kärleksfullt och envist, i ett makligt tempo så alla orkar och hinner med.
I all kärlek och värme
Samuel Olofsson
