2023 i oktober befinner jag mig i Sverige. Vi hade räknat med att Touk och Dada skulle varit med, men tyvärr fick de inget visum till Sverige. Min bok, ”Tillsammans i Guds farstu”, är glädjande nog färdigtryckt och lanseras i samband med min Sverigeresa. Närmare bestämt 17 platser kommer att besökas, där vi berättar vad Jesus gör och gjort. Vi är Gunlög, Willis och jag. Kanske blir blickfånget utifrån ett missionsperspektiv.
Intro …
När jag var liten grabb flyttade vår familj från Bengtsfors till Vänersborg. Den nya adressen blev Belfragegatan, i ett bostadsområde som kallades Tuppen.
Vi bodde på tredje våningen. Mamma var hemma och skötte om, medan pappa skötte sina arbetsuppgifter utanför hemmet. På den här tiden var det vanligt att man kunde släppa ut barnen för att leka utan att alltid ha ett vakande öga. Då kunde det bli bekymmer för lilla jag.
När man skulle ta sig in till vår lägenhet fanns det två alternativ. Gick man in på baksidan på huset var det ytterligare en våning, medan framsidan hade en våning mindre i och med att hyreshuset stod i suterräng.
Markplanet var högre på framsidan och lägre på baksidan. Det här var svårt att få in i min lilla skalle när jag var 4 – 5 år. Det spelade ingen roll att pappa var klok, mamma var hemma och skötte om. Jag begrep inte i alla fall. Jag var tvungen att växa till för att kunna förstå. Mamma och pappa löste detta genom att knyta ett snöre på dörrhandtaget, så jag skulle hitta rätt dörr. Kort sagt de gav min en minnespunkt där jag skulle förstå, här bor jag.
Ungefär på samma sätt är det med människor som har svårt att tänka sig in i andras situationer, olika livsförhållanden eller vägrar acceptera att livets förhållanden är olika. Då hjälper det inte att en i eget tycke klok människa säger, ”Gör som du brukar så blir det bra”. Det blir sällan bra, om man alltid gör som man brukar. Livet förändras med både ålder och tidsanda, därför krävs det nya grepp. Hopplösa råd gör att det ibland blir fel. Riktigt fel. Det självklara för den som begriper, är att nyckeln inte passar om man försöker ta sig in på fel våning.
Det är också skillnad på var man befinner sig för hur man ska göra för att det ska bli rätt. Baksidan eller framsidan. Men om man nu inte har förmåga att se vad som är vad, då kan baksidan se ut som framsidan och vice versa.
Med den här lilla berättelsen vill jag belysa att syftet med empati, medmänsklighet och mission måste utgå från där man befinner sig. Alla funkar inte alltid på samma vis. Vi är olika, befinner oss på olika platser och tiderna förändras, men vi har ändå samma mål. Där kärleken är den sammanhållande länken och målet är att komma hem, få vara trygg och veta var man finner sin vila och kan äta sig mätt.
Men vägen dit kan variera beroende på var man befinner sig från början. GPS koordinaterna är olika och vägbeskrivningen är varierande, just på grund av var man befinner sig från början. Det blir inte alltid samma resultat bara för att man gör samma sak. Det beror också på var man befinner sig när man började.
Därför är det alltid den gedigna erfarenheten av det verkliga behovet som först begriper var det krävs nya tag och en ny vägbeskrivning. Jesu ord, ”Jag är vägen”, stämmer var du än befinner dig, men beskrivningen för dig varierar beroende på var du är. Det är bara den som bildligt talat har valkar i händerna som vet när det är dags för nya tag.
Nu behövs det nya tag i Sverige, men till och med i andra länder. Också i Laos. Vad innebär då de nya tag som behöver aktiveras. Det nya för allt för många är att inse att vi behöver varandra. Ensam är INTE stark. Det är tillsammans som vi kommer att se ett lyckat resultat.
När du läser vår hemsida www.touk.life kommer du att märka att utan er skulle vi inte klara någonting. Det är tillsammans som vi lyckas.
De senaste berättelserna som mött oss är lika tydliga. Det är när ensamheten blir tydlig som barnen råkar illa ut. Då kommer ondskan och sniffar upp sitt byte. Tillsammans kan vi vakta empatins eld som kan hålla rovdjuren borta.
Nu har ytterligare tre små flickor kommit till oss. Några andra har flyttat ut och försörjer sig nu efter sin förmåga, dock med fortsatt stöd från oss. Men det är snudd på ofattbart hur dessa tio – tolvåringar nästlas in i trafficking om inte de hade hittat oss i TOUK – för Livet.
Det märkliga är att ALLA som bor hos oss har hittat hit själva. De har kommit gående, med buss eller tåg. Men ryktet har spridit sig. De har bildligt talat hittat snöret på vår dörr där man kan få mat, hitta sin säng och få den omsorg som ett barn behöver.
Hoppas vi möts när jag är i Sverige, det är lycka att mötas i trygghet!
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
