Den 30 november träffade vi ambassadör Jon Åström Gröndahl från svenska ambassaden i Bangkok. Vi fick massor med beröm. Dövskolan höjdes till skyarna, familjeboksprojektet glorifierades och vårt vårdavtal fick jubel och ovationer.
När vi sedan berättade om att vi har ett familjehem, kom frågan, ”Hur många är ni i personalen?” Svaret blev, en heltidstjänst och två halvtider.
Somliga ruskade på huvudet, med kommentaren, ”Hur kan det vara möjligt?” Jag förtydligade att Hands of Hope, har egen personal. Svaret kan vara så här utan att sticka under stol och gömma sig bakom Jante.
Maths Holmberg intervjuas om dövskolan Hands of Hope.
Vi har en mängd förebedjare och understödjare som följer oss i förbön och uppföljning. Det är livsfarligt att nämna namn, men jag vill ändå drista mig. En bonde utanför Östersund, Torgny och hans fru. En kemist från Ånge, Kjell Svedman med familj, en plaståtervinnare i Värnamo, en kemist från Söderhamn och så vidare.
Vi får heller inte glömma den charmanta styrelse som TOUK – för Livet, utgör. Att vi i Laos ska stå med hela äran blir fullständigt fel. Ljuvliga medmänniskor med olika yrken och intressen följer oss, nära.
Vi kan ana att det är på grund av att vi valt att gå med Gud och hans idé, tillsammans med andra som gör att berömmet och frukten kommer. Idén är att ge Gud äran, ägna tid i bön och bibelläsning och få de korrigeringar som bara Gud genom sin Ande kan ge genom människor som vet vad bön innebär. Då spelar det praktiskt taget ingen roll, att somliga inte förstår, och pratar om oss i stället för att prata om vad Guds löften säger. Ibland sårar det pratet rejält, men ändå har inte pratet om oss någon större betydelse i slutänden.
Relevans har däremot ord som beskriver de under och mirakler som Gud ger genom människor som vill stå tillsammans och ägnar tid i bön och uppmuntran i stället för att sprida bitter galla med dåligt prat. Ett av dessa löften som uppmuntrat är ordet, att ”det är tillsammans som vi ska förstå” och lyckas. Den insikten är riktigt bra. Ensam är aldrig stark.
Det är de ensamma barnen, de utsatta som förföljs och dem som ingen räknade med som vi hjälper. Så att också dessa de minsta ska kunna ha människor att vara tillsammans med.
Dövskolans grundare och direktor Sophaphone tolkar till teckenspråk på nationell Lao–TV.
När laotiska staten såg den respons som dövskolan ger, har myndigheterna gett skolans grundare och direktor Sophaphone huvudansvaret, i att tolka till teckenspråk på nationell Lao–TV. Vi har också fått frågan: ”Kan ni starta ett ålderdomshem, med en förlängd arm som fungerar ungefär som en hemtjänst?” Frukterna smakar alltid gott där bön, ödmjukhet och tillsammanstanken får utrymme.
Älskade Ni, jag hoppas du känner av berömmet vi alla fick när vi träffade entreprenörer i Laos huvudstad Vientiane, där svenska ambassaden i Bangkok var inbjudare.
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
