Den som är beredd att offra människor för doften av pengar har redan förlorat!
För några veckor sedan kom en man hem till oss på en kinatraktor. På flaket satt en hund, några barn och några kassar var placerade under ett parasoll.
Mannen hade ett meddelande till oss. Utan telefon blev han den som fick berätta vad som behövde sägas.
”Mina grannar, som föder upp grisar, är svårt sjuka. Jag har med mig deras barn som kan arbeta för er. Hjälp dem.”
Som vanligt behövde vi identifiera problemet, och ta reda på vilka de var.
Vilka är föräldrarna? Hur hade dessa människor hittat oss? Med försiktighet i åtanke gjorde vi vårt bästa för att lösa problemen som uppstått.
Vi tog vår bil och åkte till föräldrarna som hade svinuppfödningen, efter att vi skickat hem mannen med barnen. Det krävs mer än att bara dyka upp för att folk ska få bo hos oss, oavsett om det är för en kortare eller längre tid.
När vi kom fram förstod vi att ett av barnen som satt på flaket var budbärarens eget barn. Det andra barnet var lika sjukt som sina föräldrar, vilka hade skickat meddelandet.
Grisarna var undernärda, barnen likaså och föräldrarna hade hög feber.
Nu var det dags att prioritera. Deras undernärda grisar var inget vi kunde köpa, eller ta hem till oss. Dels för att det fanns risk för att smittade grisar kan smitta andra grisar. Inget vi ville riskera på vår lilla grisfarm.
Hur kunde vi på bästa sätt hjälpa dessa människor. Vi var tvungna att prioritera, med kärlek och omsorg om barnen som de nyss velat ge till oss. Hjälpa föräldrarna till rätt vård, och se till att deras svin kunde få en drägligare tillvaro.
Jag tänkte på min fars ord som han ofta återkom till. ”Placera aldrig pengar i första hand. Placera människor där människorna mår bäst.”
Föräldrarna och deras barn behövde vård. Vårt vårdavtal kom som vanligt väl till pass. Erfarenheterna av att ordna id-handlingar med hjälp av de personer vi knutit kontakter med i Laos klickade in. Inga motkrav när det gäller vård. Principen att aldrig ge pengar i handen gäller, och att alltid göra omsorgen tydlig med tjänande och generositet.
Arbetet med grisarna måste fortsätta. Grannen fick uppdraget av oss, med föräldrarnas goda minne, att sköta om deras grisar medan vi skickade in den lilla familjen med ambulans till närmaste sjukhus.
Vi fick själva hjälpa dem med de första vårddagarnas kostnad, med hjälp av de inkomster våra grisar ger.
Allt arbete måste ske med yttersta ansvar
Ytterligare relationer hade knutits, en familj kom in i det vårdsystem som Laos erbjuder och vi, Touk och jag, var tydliga med att allt har ett pris. Utan att vi sniffar efter pengar ser vi till att det blir personlig tillväxt, med ansvar för att arbete och den personliga vilan får ett utrymme.
Mer och mer har vi lärt oss att hålla oss borta från människor som har pengar som yttersta mål. De penningkära människorna är ytterst farliga då de kan offra vänner, nära och kära, och när man sedan konfronterar dem med varför de gjorde vad de gjorde kommer det falska flinet.
Allt för många gånger har vi sett hur föräldrar säljer sina barn, arbetsgivare som ger urusla arbetsvillkor eller fasadkristna som skyltar med allt de goda de gör för att få mer pengar i egen ficka.
Några dagar efter vi hjälpt den lilla familjen reste Touk, Dada och jag till Thailand för att möta några som flytt från Laos på grund av förföljelse. Med risk för deras egen säkerhet har vi därför bytt ut deras namn till andra namn.
Den här bloggen kommer att avslutas med en intervju som en lärare på en bibelskola gjorde med en av efter dessa personer som flytt till Thailand.
Intervju av en laotisk pastor, i Thailand, gjord av en bibelskolelärare.
Jag hade nöjet… eller snarare välsignelsen att ha ännu ett samtal med en laotisk pastor häromdagen, och för säkerhets skull kallar jag honom ”pastor Phon”.
Phon var på ett pastorutbildningsseminarium. När jag frågade honom hur det gick med kursen blev han mycket livlig och sa: ”Gud välsignar mig med så mycket lärande… vi lär oss att reagera med kärlek och att välsigna dem som förföljer oss!”
Sedan drog Phon fram sin smartphone och fortsatte med att visa mig en bild av en fullvuxen ko, som ägdes av en kristen familj i hans by i norra Laos. Han pekade på en plats precis bakom vänster framben och sa: ”Se, de andra byborna sköt vår ko tre gånger! Och tre av våra andra kor har försvunnit helt! Vi kunde bara hitta spår och blodfläckar på marken!”
Pastor Phon förklarade sedan att fyra grisar som tillhörde kristna familjer hade dödats samma natt. Medan deras ägare lyssnade på radio inne i sina hem, ropade byborna till dem: ”Den här gången är det era djur… nästa gång är det ni!”
Under det efterföljande samtalet berättade pastorn för mig att han hade blivit arresterad och fängslad för att han var kristen. Polisen höll honom i en liten, mörk cell utan ljus eller fönster. De förhörde honom ofta, och lade fram ett papper framför honom att skriva under. Det var ett uttalande där han svor att han förkastade den kristna religionen som falsk, och lovade att aldrig mer följa den. Polisen som var ansvarig sa till Phon: ”Allt du behöver göra är att skriva under det här pappret så kan du bli fri idag… gå bara ut härifrån som en fri man!” Men Phon vägrade att skriva under pappret och leddes tillbaka till den mörka, illaluktande cellen. Det var svårt för Phon att gå eftersom polisen hade fäst två kilo tunga stålkedjor och bojor vid hans vrister. Bara att gå på toaletten blev en mycket svår uppgift och sår utvecklades där stålet nötte igenom hans hud.
Under ett annat förhör sa polismannen till pastor Phon: ”Skriv under uttalandet där du fördömer din tro, annars kommer du att tillbringa resten av ditt liv i fängelse och dö där! Hur kunde du förkasta din familj och ditt land genom att anta denna amerikanska religion? Du har gått emot inte bara ditt land, utan även emot din mor och far och alla dina andra förfäder!”
Denna gång svarade Phon frimodigt och sa: ”Jag kommer aldrig att förkasta den ende sanne Guden. Skaparen av allting! Varför skulle jag det när jag just hittat Honom!
Och jag förkastar ingen! Min familj är fortfarande min familj, min mor och far är fortfarande min mor och far. Jag dyrkade andarna i åratal, närhelst något hände eller jag blev sjuk gick jag till andeprästen, jag spenderade mycket pengar på att offra kycklingar, grisar och till och med kor, och vad gav det mig? Ingenting! Du kan hålla mig i fängelse resten av mitt liv, jag kommer att dö här innan jag förkastar Jesus!”
Pastor Phon förklarade för mig att kort efter att han arresterades för att vara kristen arresterades en annan bybo för att ha dödat någon, och till hans förvåning släpptes mördaren efter bara tre månader, medan han själv fortfarande fick höra att han skulle sitta i fängelse resten av sitt liv.
Phon förklarade att i stället för att försvaga hans tro, som man kunde anta, gav detta honom desto mer mod, och han bestämde sig för att förbli stark i sin tro oavsett vad som hände.
Sedan, efter tretton månader av att ha varit fjättrad vid kedjor som ett djur och hållits i ett litet mörkt rum, kom polisen och utan någon som helst förklaring tog de av honom hans bojor och sa: ”Du kan gå nu, du är fri!”
Pastor Phon blev väldigt seriös vid den tidpunkten i sin berättelse och han tittade mig i ögonen och sa: ”Du vet, innan jag arresterades och tillbringade tretton månader i fängelse försökte jag prata med andra bybor om Jesus, men ingen var intresserad eller ville lyssna. Men efter att jag släpptes verkade det som om alla var intresserade av att höra min berättelse, och många andra blev också troende.”
Jag frågade pastor Phon, ”Vet du vem det var som angav dig?”
Pastor Phon blev tyst, i kanske två minuter. Han svarade med en vemodig ganska svag stämma.
Du vet att jag älskar mins syskon i tron, och jag välsignar dem som förföljer oss som tar in Jesus i hela livet. Och jag vill inte tala illa om dem som Jesus försonat, men jag vet att det var pastorer i den registrerade kyrkan som berättade att jag predikade om Jesus. De ville ha pengar för att godkänna mig som pastor.
De har en tid av två år där du får vara på samma plats enligt den registrerade kyrkans regler, sedan ska du byta plats eller tjänst. När jag inte hade pengar att betala för de tillstånd de krävde, skickade de polisen på mig.
Det är den dubbla sidan av att vara kristen i Laos, och av folkslaget ”Thai dam”.
Fotnot:
Thai Dam, även känd som Black Tai, är en etnisk grupp med sitt ursprung i Sydostasien. De lever främst i följande områden:
Vietnam: En stor del av Thai Dam-folket bor i nordvästra Vietnam, särskilt i provinser som Điện Biên, Sơn La och Lai Châu.
Laos: Thai Dam-folket finns också i norra Laos, där de är en av flera etniska grupper som bor i regionen.
Thailand: Det finns också en mindre population av Thai Dam i Thailand, särskilt i de norra delarna av landet.
Kina: En del av Thai Dam-folket bor i den sydvästra delen av Kina, särskilt i Yunnan-provinsen.
Diaspora: På grund av historiska händelser, inklusive krig och migration, finns det också Thai Dam-samhällen i andra delar av världen, inklusive USA, där de har bosatt sig som flyktingar och invandrare.
Thai dam-folket har en rik kulturell tradition, inklusive sitt eget språk, Tai Dam, som tillhör den tai-kadaiska språkfamiljen. De är bl.a kända för sina traditionella kläder, textilier och unika kulturella sedvänjor.
Tack för din gåva!
Era medarbetare i Laos
Samuel & Touk
